.

Ja, nu när alla minnen och så kommit tillbaka är det som att man lever i sin egna lilla bubbla igen. Får tillbaka mitt "hårda" yttre, mitt skal. Tiden då man inte släppte in någon förnära inpå, då folk trodde att de kände mig fast egentligen visste de ingenting, då man tyckte att man var världsbäst och att välden kretsade runt en själv.

Det är lite svårt att beskriva känslorna egentligen. Det känns som att man har extremt mycket att tänka på även om man inte riktigt vet vad man tänker på. Så är jag inte riktigt som jag brukar, så beror det mest på att jag upplever allting igen. Eller något sånt..