.

Okej, kinapuffarna tog slut innan jag publicerade förra inlägget - jag erkänner. Men jag orkade inte gå ner och fixa frukost redan så de fick fylla ut tomrummet en stund till.

Hur som helst, i söndags åkte jag och William tll Ullared med Nickolina och hennes mormor. Hur mysigt som helst! Vi köpte lite presentpapper, servetter och annat juligt. Det enda Wille köpte i klädväg var nog ett skärp, som vanligt. Han är ju sån. Jag köpte två koftor, en skjortklänning, en NY skinnjacka (ser nästan ut som min gamla som jag glömde på bussen och som någon annan tog!), massa strumpor och två par strumpbyxor. Sedan blev det lite påslakan och örngott och självklart några julklappar.

Jag tog en bild på skjortan redan igår så den får ni se nu. De andra kläderna får ni se allt eftersom, de såg helt knas ut på bilderna.

 

Ni som läste bloggen igår kanske börjar ana att man även kan fynda saker i sina nyinköpta strumpbyxor och vad kan det nu vara för skoj?

-Jo, jag kan ju säga att det inte var så himla skoj faktiskt. Det var en stor, tjock, grön skalbagge!

Som vanligt sitter jag och klipper bort alla lappar och har min när vi kommer hem så att allt är klart för att tvättas/användas. När jag klippt bort lappen på ett par av mina nya, fina tjocka strumpbyxor känner jag en knöl. "Ah, en sten"-tänker jag, den var ungefär 2 cm lång och 1 cm bred och rund och sådära. Ber William ta upp "stenen" men han känner bara på utsidan så jag stoppar ner handen, och upp kommer den äckliga gröna skalbaggen och jag dör! Kastar iväg den i sängen, skriker och det kliar över hela kroppen. Om man ska säga att man hade tur någonstans, så var det väl att skalbaggen i alla fall var död.

För att ni ska förstå att jag inte menar någon lite gråsugge-variant letade jag upp en bild och en sån här äcklig sak låg i mina strumpbyxor. Det kryper i hela kroppen när jag ser den och det kliar överallt. Snacka om att ALLT åkte ner i tvättkorgen!