Idag flyttade min bror.
De packade pappas bil och åkte upp till Eskilstuna.

Det blev ett avsked i hallen. Jag förstod inte riktigt att det redan var dags för dem att åka tills jag hörde att mamma bröt ihop. Eftersom jag inte kan se någon annan gråta innan jag själv känner hur tårarna bränner på näthinnan brast jag ut i storgråt. Jag kramade om min bror, min älskade, kände all kärlek. Kramen sa mer än ord någonsin kommer att göra.

Mamma och jag stod kvar i hallen när dörren stängdes. När vi hörde att bilen körde iväg bröt vi ihop på nytt. Länge stod vi och höll om varandra i hallen, grät, försökte ge varandra kraft och styka.

Han finns alltid där för mig, det vet jag.
Han står alltid bakom mig i alla mina beslut, oavsett om han tycker att jag tar ett steg och fel håll.
Han lyssnar alltid på mig, han låter mig prata till punkt, kommer med råd.
Han hjälper mig att stå när jag inte orkar själv.

Han är min storebror och jag älskar honom mest i hela världen!